woro båg- eller krokstammar gjorda; så ramligt och starkt war det som et hafsskep; bordet war beslagit och garnerat med järn / men Fridthiof war så stark / at han rodde med twänne årar i Ellidas hals eller framstamm / som hwardera woro tretton alnar långa / men eljest måste handteras af twänne männ annorstädes. Frithiofer tycktes den tiden wara alla andra unga männs öfwermann / och dy afwundande Kongssönerna honom det / at han war mera lofwader än de. Kong Bele feck nu sot eller sjukdom / och när krafterna drogos honom af / hämtade han til sig sina söner / sägjande til dem: denna sot månde leda mig til bana / och wil jag dy därom bedja eder / at j hafwen dem länge til wenner / som jag har haft / ty mig synes eder alt fattas emot de fedgar / eller fadren och sonen / Thorsten samt Fridthiof / både til råd och dåd; så skolen i och kasta en hög öfwer mig / och efter detta tal dog Bele. Sedan sjuknade Thorsten / och sade han så til sin frända eller son Fridthiof: dess wil jag bedja dig / at du lämpar dit skaplynde eller sinne efter Kongssönerna / ty slikt höfwes för deras Kongliga heders skull; ändå säger min hug alt wäl om dit mål och åtbörd; jag wil ochså at mann mig högar gent emot Kong Beles hög / å denna sidon fjärden neder wid sjön; och är då oss alt lägligit at ropa på hwarannan och samtala emot tilstundande tidender. Björn och Asmunder heta Frid-
