24
han skulle ingen först bedja om frid. De woro tijo tilsaman / ilaka männ och glupska / kunnande ofta gå Berserkagång / eller gjöra sig til rasande kämpar: och som de funno Fridthiof / då sade Atle: dig är nu rådligit / Fridthiofer / at wenda emot / ty såsom örnar skolom wi / Fridthiofer / emot hwarannan klösas; rådande jag tig at enda din a ord / och tala ej förr om frid. Fridthiofer snarade sig då emot dem / och kwad ena wisa.
I månden ej
Oss kufwa gitta /
Ångerfulla
Öijeskeggar;
Helder månd jag gånga
Mot eder tijo
Ensam / förskräckeligt!
Än friden tigga.
Då kom Hallwarder til / och sade: det wil Jarlen / at i måtten alla wara wälkomna / och skall ingen eder anfalla. Fridthiofer sade sig skola det tilbodet wäl emottaga / men doch wara beredd til hwardera. Efter detta gå de hem til Jarlen / som wäl emottager Fridthiof samt alla hans männ / warande de hos honom om winteren wäl wördade. Han sporde dem ofta om deras färd / och kwad då Björn en wisa:
