38
fastän han här hade warit / och äro slika mycket fräcka eller kjäcka fölgjesmänn. Nu komo de til gästabodet / och war där alt tijdenalöst / farande Kongen sedan hem med wärdoga gåfwor. Lider altså högsta winteren af / och när det wårade / tog wädret på at båtna / träen at blomas / gräs at gro / och skepen at kunna fara länder imellan.
13. Cap.
Kong Ring rider til skogs.
DEt war en dag / at Kongen talade wid sina håfmänn således; nu wil jag at j faren ut å skogen med mig i dag til at skjämta / och se på fagert lands läge eller tilstånd; de gjorde så / och for mycket mannskap med Kongen ut å skogen. Nu lämpade det sig så til / at Kongen samt Fridthiofer wordo twå enda saman i skogen / fjärran frå andra männ. Kongen sade sig då wara tunger och måste få sofwa; Fridthiofer swarade: faren hem Herre / ty at slikt anstår bättre förnäma männ / än at liggia ute. Och då Kongen hade sagt sig det ej förmå / lades han neder och somnade fast med högt snarkande. Thiofer sat honom nära och drog swerdet frå sig. En stund senare satte sig Kongen up och sade: war det ej så Fridthiofer / ar margt kom dig i sinnet / det du doch wäl emot stod? och skall du därföre hafwa här wördnad med oss; ty jag
