kände dig sannerliga första kwällden som du kom i wår sal / och skall du icke så snart wid oss skiljas; så månde och något mycke dig förestå. Fridthiofer swarade: wäl och wenliga hafwen J Herre mig fägnat / men bort skall jag nu snart / ty mit mannskap komer brott til mötes wid mig / såsom jag förut har därom rådgjort. Sedan redo de hem / och drefs då Kongens mannskap til dem af skogen / farande de sedan hem til håfsalen / och drucko wäl om kwällden. Då wart och för allmogen upenbarat / at Fridthiofer den fräcka hade där warit om winteren.
14. Cap.
Fridthiofer får Ingeborg.
DEt war bittida en morgon / at det klappades på salsdören / där Kongen och Drottningen sofwo / tillika med många männ. Kongen spör då ho å dören klappade? han swarar som ute war: här är Fridthiofer / och är jag nu redo til bortfärden. Wart altså dören uplyckter / och geck Fridthiofer i / kwädande sådan wisa:
Nu skall jag dig fast tacka
för gästning din den mästa /
redo är Garpen at gånga
åror fast at gripa;