40
Jag mins Ingeborga
j bådas wår lifstide;
lefwe hon bäst och bruke
dyrbart för många kyssar.
Då kastade han ringen goda til Ingeborg / och sade hon skulle den ega. Kongen skrattade åt denna wisan och sade: så wart det doch / at hon war bätre tackad för winterwisten än jag; doch hafwer hon icke wänligare sig ställt för dig än mig. Då sände Kongen sina tjenstemänn til at upsöka drycka och mat / sägjande: j skolen nu alla äta och dricka / förr än Fridthiofer far bort; sitt och du Drottning up och war lustig. Hon swarade / sig icke kunna så bittida äta; men Kongen sade: wi skolom nu alla saman äta; och de gjorde så. Men när de hade druckit en stund / då sade Kong Ring: här wille jag at du wore / Fridthiofer / ty at mine söner äro barn til åldren / men jag är gamal / och således icke fallen til at wärja landet / om någon söker til detta riket med ofrid. Fridthiofer swarade: jag skall brott fara / Herre / och kwad så fölgjande wisa:
Bo du Kong Ringer
karskt och länge /
högsta Konger
under jordskjöte;
Wachta wisir (Kong) wäl
Wif (hustrun) och landet /
Jag skall och Ingeborg
Icke mer råkas.
