Jag ser Hringa
Med hög täckter /
Men Here hit skynda
Stungen med spjut /
Ser jag åt Hjorlef
Häfte band wridas /
Men Hrejdar
Hängd i galga.
Då kunde skepen icke gå ur stället; altså böd Kongen at mann skulle tiltaga årorna / men som Hringa i det sama kjände sig wara sjuk / dy lade mann up årorna. Doch hände andra dagen jämt wid sama tid / som hon tilförende hade fått siukdom / at hon andades eller dödde / och wart hännes likkista öfwer bord skuten / farande hon däri så snart söder ut tilbaka / som et sexårat skep hade warit rott. Here fann då kistan wara räkter litet stycke från sin faders skepslafwe / och dy sade han honom til därom / förebärande at Hjorlef hade mördat hänne.
7. Cap.
En updragen Hafsmann / Marbendil kallad.
DEnna höst rodde (twå fiskare i Hårdaland) fader och son / som kallades Hander samt Hrinder / ut på fiske / och drogo up en hafsmann / förande honom Hjorlef tilhanda; han antwardade honom åter en sin frustufwu smälla i händer / at gjöra wäl emot honom / men ingen människa feck et ord af honom. När enteliga en gång Liuseswennerna under deras brottande släkte liusen ut / då slog i det sama Hill-
C
