10
der ut hornet (lycktan i mörkret oförseendes) på Åsas tröija. Kongen slog hänne därföre en örfil / men Åsa sade at hunden wållde det / som låg på golfwet / och dy slog kongen ochså til hunden / seende at hafsmannen då log. Kongen sporde hwj han log? Han swarade: ty du gjorde tokugt / emedan hunden månde frälsa dit lif. Kongen sporde honom om flera ting / men han swarade intet. Sedan låtsade Kongen skola flyttja honom til sjös igen / och böd honom at därföre sägja sig det som han tarfde weta; Han kwad altså när han for til sjös / således:
Jag ser lysa
Långt söder i haf;
Wil Danska Kongen
Dottren hämna /
Han har ute
Hislig flåta /
Med strid han Hjorlef
Hemsöka lär /
Wakta dig wislig om du will /
Wist längtar jag til sjös.
Men när de rodde med honom dit / som de hade honom updragit / då kwad han:
Saga kan jag sägja
(för) Halogska söner /
Icke wäl godan /
Om j wiljen höra;
