10
6. Cap.
Hromunder warder öfwertalter at fara til strids på Wänersjsen, emot Swenska Kongarne Halldingarne, där hans bröder warda slagne.
NÅgot senare komo twå Kongar af Swerige / båda kallade Halldingar (Haddingar) och war Helge hin Fräkne / Hröngwids broder / med dem. De budo Kong Olof til strids wäster å Wänis- (Wäners) jsen (i Wästergötland) / och wille han nu heldre möta dem än fly sit odal och rike; han skickade altså til Hromund och hans bröder bod / at fölgja sig. Hromunder wille ingaledes fara / utan sade at Byllde och Wole wäl dugde / och kunde de alt winna med Kongen. Denne for altså åstad med sit mannskap / men Swanhwit wart af sådan oförmodelig händelse betagen / och for hem til Hromund; han tog hänne wäl emot / och sade hon til honom: wärdera du min bön mera än min broders begjäran / och bewisa så Kongen hjälp; jag wil gifwa dig en skjöld jämte et widhängande strumpeband / och skall ingen ting skada dig / medan du det hafwer. Hromunder tackade hänne för den gåfwan / och hon gladdes där wid; ty gjorde han sig färdig med sina otta bröder. Kongen kom nu med sin her til Wäners jsen / och war Swenska mannskapet där före; men strax det om morgonen wart stridsljust / wäpnade mann sig å jsen / och sökte de Swenska hårt fram. Strax striden tog til / wart Byllder slagen / men Wole kom
