då ej fram. Kong Olof och Kong Hallding möttes då / och lycktade deras widskifte så / at Kong Hallding wart sargad. Hromunder hade imedlertid satt et röktält på hinsidan siön / och hans bröder herklädde sig bittida om mårgonen. Då sade Hromunder: jag har illa drömt i natt / och månn altså ej alt gå efter önskan / skall jag och därföre i dag ej fara til striden. Hans bröder sade / at det wore stor skamm at ej töra hjälpa Kongen / och doch wara i det ärendet komen. De gingo dy ensama til striden och sökte hårt fram / fällande hwar och en twärt om annan / som dem mötte af Halldingarnes folk. En trollkunnig kona war der komen i en Swane liknelse eller ham; hon galte eller mumlade med så mycket trollsläte / at ingen af Olofs männ förmåtte sig wärja; hon flög öfwer Gripssöner och sang högt / och het hon Kara. Helge hin Fräkne mötte dessa bröder sama gång / och drap dem alla otta saman.
7. Cap.
Hromunder dräper Helge hin Fräkna / warder sargad / och mister swerdet Mistilten.
WJd detta kom Hromunder til striden; Helge hin Fräkne kände honom och sade: nu är den här kommen / som drap min broder Hröngwid / och må du nu förese dig med det swerdet / som du sökte i högen; du war nu fiärran / när jag drap dina bröder. Hromunder swarade: ej tarf du Helge at
