10
tare än sju alnar / ty kräkte han yxehörnet i sporren / och klängde sig så up å berget / seende där wara en stor Kula med lysande eld i. Han geck åt dören och såg twå troll sittjande wid en fodketel / det ena hade en kwinno / det andra en Karl liknelse / men i Ketilen war häste och mannakiött / hafwande Karlen en krok i nästan / men hon en ring / och war deras gaman sådan / at han kräkte och stack kroken i ringen / och måste då båda Kroppendarna på dem wända sig ömse upföre / hwarmedels Käringen feck stora bakfall eller ryggstötar. Hon sade nu: ej wil jag längre hafwa denna gaman min Järnnäsa; så skall det wara Sleggja / swarade han / och då hade de lycktat äta ur Ketilen. Järnnäsa sade: hwad är nu efter / Sleggja / af de femtijo männ jag trollade hit i förra somar; Hon swarade / litet månde wara öfrigit / och geck så bort / kommande igen med en mann under hwardera handen / dem hon lade nider wid elden / och sade at nu wore ej flera efter. Halfdan ser at dessa woro raska männ / och så lika at ingendera skildes från den andra / och gissade han at de månde wara twiborna eller twillingar; Han lopp strax till trollkarlen och högg honom hufwudet af / men han sat såsom förr. Käringen spratt då up och sade: wäl är det Halfdan / at wi här finnoms; men han hof sig undan / och hon sökte efter honom / til des hon nådde en enbaka / hwarmed hon honom ifrigt anföll / men
