til Åke / lyfter honom bort ur sadelen och kastar honom i diket / så at han stod fast i leran / och wart öfwer alt träckuger. Men när han drogs ur diket war han half döder / och tyckte nu illa om sit tilstånd / men Halfdan får mästa froman eller berömet; wart altdärföre Åke omhugsen / at gjöra Halfdan någon skam om han gitte.
18. Cap.
Om Åkes gläns med kwinfolket.
NU får Åke weta at Halfdan äger ena syster / ty ärnar han få hänne Halfdan til sidwördnad. Han for ena natt af sin säng til Ingeborgs Camare / klädd i skjortan och linböxerna; han klappar på dören / och som Hilldur wille låta up / sägjande Halfdan wara därute / ty lät Ingeborg hänne råda / och Hilldur öpnade dören; men när de se Åke / warda de mycket rädda / han wart ochså hindrad eller häpen at ingå. Ingeborg sade då för sig själf: det wille jag nu at min fostermoder Brana bärgade mig / och när hon detta sagt hade / då wart Åke fast ståndande wid dörehaken / begynnande och wädret då at skärpas och frosten tiltaga / däraf Åke kolnade öfwer kroppen och hjuskan / som kröp up åt magan / hwarpå Åke skalf af kjöld / och wart där ståndande öfwer natten. Wid dagningen geck Halfdan dit åt med sina männ / och strax han kom / wart Åke lös / som då ej förmåtte tala för kjöld / och lät Halfdan ledsaga Åke hem til hans loft;
F 2
