24
men så snart han förmåtte tala / enskylte han sig mycket / sägjande sig fått mycken skymf och snöplighet / warande doch ihugad at swika Halfdan så snart han förmåtte.
19. Cap.
Åkes swikråd emot Halfdan.
ÅKe böd et sinn Kongen samt Halfdan til gästabods / och gjorde Kongen honom följe; Åke war nu kåt och glad / bärande öfwerflödeliga win in för dem / så at de wordo tämeliga drukna och stupade sömniga nider. Åke kallar då sina männ / och låter bära eld åt kastellet / ärnande upbränna Halfdan och bröderna där inne; doch wiste Kongen här icke af / utan kastellet tog at låga / så wäl som fosterbrödernas kläder. I det sama kom fosterbröderna fram ur skogen / wadande in i elden / tog dädan alla fosterbröderna / och bar dem fram på skogen. Halfdan waknar då / och ser at Brana är där kommen / som sade: sent är det för dårar at wara snarrådiga / och detta besannas i de mål du har del i Halfdan; jag warnade ju dig för Åkes swek / och har nu gått från din lilla dotter en weka gamal / och tror jag hon är worden fiollig / ty må jag nu här ej längre wara. De skildes nu denna resan / men ej wenskapslösa / och då waknade fosterbröderna / gående med Halfdan hem / där de strax sägja för Kongen hwad Åke hade gjort. Men Kongen war fåtalig därwid / ty han war Åkes stora wen. Eljest är det at sägja om Åkes gårdsmänn / at de lu-
