så et swännbarn / hwilket blef med watn beskänkt / och där på namngifwit / samt Ifwar kallat. Men denna pilt war benlöser / ty i stället för där ben skulle wara / blef allenast brusk; därför han och i sin ungdom wart så storwäxter / at inga funnos hans jämningar; warande doch där jämte af et ganska dägjeligt ansickte / samt af så gott förstånd / at man twiflat / om och större Spekinge / eller wisare mann hafwer warit til änn han. Yttermera wart dem flera barn ödit; den andra sonen het Björn / den tredje Hwitserk / och den fiärde Rognwalld / hwilka woro stora männ och mycket modiga. De lärde wid åhrens tiltagande alskjöns idrotter / så at de wordo rätt skickeliga och kjäcka. Men som Ifwar ej kunde gå / lät han bära sig på ena bår / och skulle han råda dem i hwad häst de sig för händer togo. Ragnars söner Erik och Agnar / woro jämwäl trefliga männ / och nästan utan likar. De foro på herskjep hwar sommar / och wordo berömda af sin hernad. En dag talar Ifwar med sina bröder Hwitserk och Björn / frågande / huru länge det skulle framfara / at de suto hema och ej sökte någon heder? De swarade sig skola efterfölgja hans råd så i detta / som alt annat. Ty sade Ifwar: min wilje är / at wi anhållom om wäl utrustada skjep och mannskap / och farom så bort til at afla os ägodelar samt låford / om så wil lyckas. Sedan de detta sin emillan beslutit / bedja de Ragnar at han gofwe dem skjep / samt wäl öfwat mannskap / som i hwarje påträngan-
