Hoppa till innehållet

Sida:(1737) Nordiska Kämpa Dater.djvu/694

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

28

Nu spör hon åter / huru därmed hade gått? Då kwad han den wisan / som Erik hade kwädit / när han sände henne ringen. De märkte så strax / at hon fälte tårar / hwilka woro såsom blod tilseendes / och så hårda som hagelkorn / hafwandes ingen menniskja sett henne hwarken förr gråta / ej eller sedan. Hon säger då / sig ej kunna anställa någon hämnd / förr än någondera / Ragnar eller hans söner hemkomme; och skulle de imedlertid där wistas / då hon ej wille underlåta at åstadkomma hämnden efter de slagna / såsom hade de warit hennes egna barn. Desse äro nu där / imedlertid händer sig / at Ifwar med sina bröder kommer förr hem / än Ragnar / hwilka doch ej längre äro hemma / innan Åslög besöker dem; warande Sigurd då tre åhra gamal / och nu fölgjer han sina moder. Wid inkomsten i salen där bröderna wistades / wart hon wäl fägnad / och frågade de hwarandra efter tidender. Hon feck då först af dem weta sin sons Rognwalds död / samt huru där med hade åtburits; doch sörgde hon det ej mycket / utan kwad sålunda:

Egna söner mig länge /
Sig heman kiöra låto /
Ingen harm jag hafwer /
Af lättingar husfasta.
Rognwald börgjade färgja /
Sit swärd i mannablode /
For så bråd djärf til Oden /
Först af mina söner.


Se-