Hoppa till innehållet

Sida:(1737) Nordiska Kämpa Dater.djvu/695

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
29

Sedermera sade hon sig ej se / at han til widare beröm skulle hafwa lefwat. De frågade nu hwad tidender hon hade? Hon swarade där til således: edra bröder Erik och Agnar / eller mina stjufsöner / äro slagna / sådana männ / dem jag hållit före wara de modigasta drengar; och är det oanständigt om j tålen slikt. Wil jag därföre bedja eder / och där jämte underhjälpa eder / at deras dråp måtte på det hårdaste hämnas. Ifwar swarade: det är wist / at til Swerige kommer jag aldrig at strida emot Kong Östen samt det blodoffer där är. Och fast hon dem där til med wänlighet sökte öfwertala / förde han likwäl ordet för dem och afslog enträgit färden; ty kwad hon:

Lite lyster mig lönda /
At om Erik och Agnar /
Skjönt ej af mig födde /
Wore i lefwande lifwe;
De skulle icke /
Där de förr blifwit slagne /
Låta eder et åhr
Ohämmade ligga.

Ifwar sade: owist är / at det gagnar / skjönt du kwäder den ena wisan efter den andra; eller huru westu / hwad för faster borg där är före? Jag wet det ej så wist / swarade hon / eller kan du / siälf sägja / hwad för swårigheter där äro? Ifwar sade: där är et stort blodoffer / hwars like jag aldrig hört; Kongen är där hon siälf både mägtig och illgirig. Hon frågade efter / hwad han mäst trodde å i sådant blod-

offer?
H