Hoppa till innehållet

Sida:(1737) Nordiska Kämpa Dater.djvu/702

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

36

at den borgen aldrig kunde winnas / så at de borde honom upgifwa / utan skulle de andra dess förinnan wäl få röna sig / och wisa dem sin tapperhet / kiämpa och hiältamod. Lider altså den natten. Nästa dagen efter / försöka Lodbroks söner at bestorma borgen / men kunna intet uträtta. De belägra honom en half månad / och söka hwar dag at winna den sama medels åtskilliga krigputz; men det blir dess wärre / som de längre där å arbeta / och ärna därföre at wika dädan. De i borgen / gingo då fram på wallarne och bredde dem alla öfwer med de dyrbarasta tapeter och bästa kläder / som där funnes / upteende för dem både gull och andra kåstbara saker / hwar efter en af dem tog til orda och sade: wi tänktom / at dessa männ wore Ragnars söner / samt deras mannskap tappert / men wi mågom wäl sägja / at dem intet bätre lyckats än andra männ. De gåfwo där på et herrop / slogo på skjöldarna och frammante de andra å det häftigaste. När Ifwar detta hörde / gjeck det honom nog til sinnes / och feck han där af så stor siukdom / at han knapt kunde sig röra / och måste de således afbida / anten det blefwe bätre med honom / eller han dödde. Han ligger allan den dagen / och talar för sit kwal skull intet ord. Omsider befaller han de närwarande männen / at de skola sägja Hwitserk / Biörn och Sigurd / at han wille hafwa möte med dem / samt alla deras witrasta männ. Fördenskull / sedan de förnämsta höfdingar församlat sig i en stad / spör han efter / om de funnit något råd / som

gof-