Hoppa till innehållet

Sida:(1737) Nordiska Kämpa Dater.djvu/703

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
37

gofwe dem bätre förhoppning til seger än förr? men de swarade sig ej hafwa wett til at uptänka sådana krigsputz / hwarmed de kunde wänta seger / utan hände nu såsom oftast / at hans råd wore dem gagneligast. Då sade Ifwar: jag har ännu et / det wi ej hafwom frestat; mann har ju ej långt här frå en skog / til hwilken wi enär det nattar / skolom lönliga fara ur wåra tällt / och lemna så herbodarna kwarstående efter oss / men wid ankomsten til sama skog / måste hwardera hugga och binda sin medbörda; sedan måste wi fara til borgen å alla wägar och kasta eld i weden / hwar af et så stort bål lärer yppas / at borgwäggens lim gjenom elden smälter; och där efter måste mann bära fram walslungor / at fresta huru faster sama wägg är. Detta efterkomma de och fara til skogen / blifwande där så länge Ifwar behagade; sedan gingo de efter hans tilskipan til borgen / och slogo eld i den mykna weden / hwar af et så stort bål wart / at wäggen ej kunde stå utan bråtnade. Widare anföllo de borgen med walslungor / och bröto sig up många ingångar / hwar efter de å båda sidor begynte at strida; men som de inkomma / hwilka nu fäcktade altjämt / inrymde wallen / måste borgarmännen endels falla / endels och fly undan / och lyktade deras drabbning således / at bröderna dräpa hwart manns barn i borgen / taga bort ägendomen / och bränna up fästningen förr än de foro bort.


14. Cap.
K