han sägjer sit namn / at wi kunnom skilja honom wara Ragnar / då skal han i största hast dädan borttagas. Han wart så dit ledsagad / och sat där länge / utan at ormarna stucko honom. Ty sade wårdmännen: denna mann är förträffelig / på honom beto ej wapn i dag / och nu kunna ej eller ormar skada honom. Kong Ella befalte då at mann skulle draga öfwerklädnaden af honom. Det blef så gjort / och hängde således ormarna å alla sidor wid honom. Då talte Ragnar: wist månde grisarna nu grymta / och de wiste af galltens tilstånd / och hwad denna gamla lider. Och skjönt han slikt talade / så förstodo de doch ej / om det war Ragnar eller någon annan Kong. I denna ormagården yrkte Ragnar Lodbrok Bjarkamal / eller fölgjande wisor:
1.
Höggom wi med swärde /
Hädan frå ej långt har warit /
När wi til Gjötland gingom /
At gifwa lingormen bane /
Då fingom wi Thora /
Och dädan kallade mig hieltar /
At jag lingormen lade /
Lodbrok / i den striden.
Stack jag å den ormen
Stål / som klaran lön gifwer.
2
Höggom wi med swärde /
Helder har jag unger warit /
När mann i Örasunde /
Want blodsår åt fräckom warge /
Och sotgulom fogle
Skaffade / där högtsungo
