het Hler, den wi kallom Äge, den andra Loge, men den tredie Kare; hans son war Froste, Snös hin gamles fader, hwars son het Thore (Thorre). Han åtte twå söner, den ena het Norr, och den andra Gorr, men hans dotter het Goa. Thorre war en stor blod- eller offermann och afgudadyrkare, ty han höllt offer hwarje åhr wid medwintertiden, och kallade de det sama Thorres offer, så at ochså månaden feck däraf namn. Den tiden den wart en winter wid Thorres offer, at Goa kom oförwarandes bort, och for mann wäl til at leta hänne, men hon fanns ej. Därföre när sama månad led (til enda), lät Thorre fara til offers, och offra på det de måtte warda wißa, hwar Goa hade nederkommit. Detta offer kallade de Goas offer, men blefwo ändå icke heldre wißare om hänne. Tre wintrar senare, giorde ofwannämde bröder det löftet, at de skulle siälfwa leta hänne, och då skiftade de letandet således med hwarannan, at Norr skulle leta om utskjär och öyar, ty for han med skjep. Båda deße brödär wora mångmännta, och höllt Gorr sina skjep ut efter Hafsbotnen, samt widare til Ålands haf; sedan besåg han wida Swea skjären och alla öyar, som ligga i Östresiön. Efter detta for han i Gjötaskjären och dädan til Danmark, där han besåg alla öyar, och fann så igen sina fränder, som woro härstammade frå Hle (Hler) den gamla ur Hleßö, hållande än widare fram sin färd, utan at något spörja til sina syster. Men Norr hans broder bidde til des snjö lade sig
