öfwer hedarna, och godt skidföre giordes. Då for han af Kwinnland innan för Hafsbotnen, komande, med sit fölgje där, som de männ woro före dem, hwilka Lappar heta, och ligger den orten bak om Finnmarken; men som deßa Lappar wille banna eller förhindra dem öfwerfarten, ty wart däraf dem emellan en strid; doch hade Norr samt hans fölgjeslagare sådan kraft och trollskap, at deras owänner wordo till willdjur, så snart de hörde herropet eller stridsgnyet, och sågo de dragna swerden, ty lade altså Lapparna sig på flygten. Dådan for Norr wäster på Kiölen[1] och war länge borta, utan at han eller fölgjet wiste af andra människor: de skuto djur och foglar sig till mats, farandes enteliga dit som watnen lutade til wäster sidan af fjällen, samt således widare utmed sama siöar, til dess de komo til hafwet. Där war före dem en stor fiärd såsom en hafsbotn tilseendes, hwaromkring stora bygder lågo samt wida dalar. Då gingo de däröfwer, såsom en eldslåga öfwer åkrar, och for Norr nu öfwer all denna fiärden, lade folket under sig, och satte sig til Kong öfwer de herader som lågo innan fiärds. Han dwaldes där om somaren til des det snjögade på hedarna, och då stämnde eller sökte han up efter den dalen, som geck i söder af fiärden, och är samma fiärd nu kallad Thrandhem. Somliga sina männ lät han fara den främra leden öfwer Möret, och lade så folket under sig hwar som han for; men när
- ↑ Eller Norrska fiällryggen, som sträcker sig ifrån Bohuslän och Wiken, alt norder ut öfwer Finmarken.
