hvarunder Djurgårdsstaden, Blockhusudden och Ladugårdsgärdet redan hörde, hvilken olägenhet ej afhjelptes dermed att ransakningar med häktade personer numera hållas å länsfängelset i Stockholm, enär i allt fall sådana brottmål, hvari häktning ej egt rum, smärre ordnings- och polismål samt alla civila rättegångsärenden skola handläggas af häradsrätten å det på två mils afstånd belägna tingsstället Ensta, der endast tre lagtima ting årligen hållas; att hvad anginge Djurgårdens kyrkliga förhållanden, hvilka äfven voro ganska egna och ofullkomliga samt i behof af ett behörigt ordnande, det blifvit hos kollegium i särskildt mål upplyst, att Djurgårdens jägeristat, som utgjorde dess nästan enda ständige innevånare, tillhörde hofförsamlingen i Stockholm, samt att öfrige innevånare dels hörde till de församlingar i staden, hvarest de största delen af året bodde, dels till Ladugårdslands församling, hvars presterskap besörjde predikningarna i Djurgårdskyrkan och med hvilken församling Djurgården, enligt hvad kyrkoherden derstädes uppgifvit, under en lång följd af år haft gemensam själavård, skola och fattigvård; företeende alltså Djurgården det sannolikt inom riket enda exemplet af ett landsdistrikt, som hvarken sjelft utgjorde någon landtförsamling eller hade minsta kyrkliga gemenskap med någon annan sådan, hvilket förhållande, så märkvärdigt det ock förefölle, likväl lätt förklarades af detta områdes ursprungliga egenskaper af ladugård och jagtmark, egenskaper som längesedan för det mesta upphört och förvandlats till den af en bebygd och bebodd trakt, som äfven i andligt afseende påkallade reglering; samt att kollegium sålunda funne det vara af vigt och nytta, att Djurgården men i sådant fall hela området såsom en gemensamhet och icke blott en del deraf, på sätt Vår befallningshafvande föreslagit, frånskildes Stockholms län och förenades med Stockholms stad eller öfverståthållaredöme.
Sedan Vi, som funnit de af Vår befallningshafvande och kammarkollegium anförda skäl och omständigheter för förslaget att förena Djurgården med Stockholms stad äfven i de delar sådant icke redan skett vara förtjenta af synnerligt afseende, genom nådig remiss den 11 april 1855 anbefalt Eder att utarbeta en fullständig plan till ordnande af de genom sådan förändring inträffade förhållanden samt att
