ensamt denna omständighet tycktes göra det oegentligt och olämpligt att förlägga ett så stort jordområde som Djurgården inom stadens rågångar, och det kunde till och med vara tvifvelaktigt, huruvida en sådan förvandling af en kronopark till jord lydande under stad kunde ega rum utan rikets ständers samtycke; att Djurgårdens innevånare, som för sina lägenheter måste erlägga afgifter till djurgårdskassan, genom den föreslagna förändringen skulle ytterligare drabbas af dryga utskylder, som icke borde kunna utan deras samtycke dem påtvingas; samt att, då de icke kunde inse hvarken de stora olägenheter, som förmenats härflyta af det nuvarande förhållandet, eller att några fördelar för dem sjelfva eller det allmänna, som uppvägde de ökade utgifterna skulle genom förändringen beredas Djurgårdens innevånare, de bestridde densamma och det så mycket mera, som det vore att befara, att Djurgården genom föreningen med Stockholm skulle förvandlas från lustpark till en bebygd stadsdel; och hafva de, som å Djurgården innehafva rättighet till utskänkning af starka drycker, särskildt förmält sig anse obilligt, att till följd af Djurgårdens förening med staden deras utskänkningsafgifter fördubblades, helst som de endast under en kort tid af året kunde utöfva utskänkningsrätten, ehuru de betalde skatt för hela året.
Uti sin ofvanomförmälda senare skrifvelse har Vår befallningshafvande förklarat sig numera instämma med kammarkollegium deruti, att den ifrågasatta förändringen borde omfatta hela Djurgården, enär i vidrigt fall den oformlighet qvarstode, att en ringa del af Djurgården, hvilken i kyrkligt och kommunalt hänseende fortfarande tillhörde Ladugårdslands församling, deremot i administrativt, judicielt och uppbördshänseende tillhörde Stockholms län, hvarigenom alltså det åsyftade målet blott till en del vunnes, likasom Vår befallningshafvande afstyrkte afseende å det senare af Eder framstälda alternativet om Djurgårdens förening med Stockholm endast i polishänseende, då berörda anordning blott till någon del skulle undanrödja de öfverklagade olägenheterna; men enär förändringen icke borde vid dess verkställande begagnas till medel att i någon man bereda Stockholms kommun ökade inkomster, hemstälde Vår befallningshafvande att af de förslagsvis upptagna utskylder, som af
