CORRESPONDENCE
- Kära Beate-Sophie!
Tack, kära väninna, för ditt aimabla, deltagande brev!
Du frågar huru jag nu befinner mig. I yttre måtto som allra bäst, då jag nu är medlem av en den lyckligaste familj. Här på Adolfsfors finnas inga dissonancer. Bara man träder in genom farstudörren, känner man, att här är ett hem.
Har du bemärkt detta obeskrivliga något redan i atmospheren, som slår emot en vid inträdet i olika hus? Där kärlek och harmoni residera, kännes det strax gott och varmt att vara, men där dessa livets element saknas, får man genast ett gruvligt behov av sin långschal eller — päls.
De, som komma till Adolfsfors, stanna alltså helt naturligt länge kvar. Tidvis blir det verkligen en ansenlig skara, som här har sin varelse.
Byström, skulptören, reste härifrån i går i sällskap med Grave Hülphers, han som du sade valsade så gudomligt sist på Fastingen. Han är ock en snäll fiolspelare.
Tillsammans med Lennart och Cilla har han varje afton gjort musik — och så dansade vi efter Bellmans-visorna. Vid bordet var han kvick och artig och överträffade själva Cilla i att finna på nya bordvisor, som
