och skulle köpa Grafsund. Han är en god och rättrådig man. Men det var som om han ej ville ta mitt beslut på allvar. Och när han tog emot de tusen riksdalerna tör detta lilla paradiset, gjorde han det som om han uppfyllde en önskan av ett dåraktigt barn, vilkens dumma nyck det egentligen varit hans plikt att göra om intet. Han sade mig också något om, att det kunde ju vara ‘på försök‘.
Försök ja — är icke hela vårt liv på jorden blott ett liv på försök, uti vilket ingenting finns av hög vikt mer än just huru vi genomgå försöket — blott ett enda stort drama, där vi själva spela rollerna, för att, när ridån en gång faller, den som spelat sin roll väl må få höra: ‘Kom, min vän, dig har jag funnit värdig, du skall nu få leva ett verkeligt liv!‘
Han steg upp.
»Men nu gå wi till Erlingsrud, Maria», sade han vänligt. »Jag tänker att bort få vi åka ett stycke till vägs med foran, som nu skall gå från nedre till övre Adolfsfors, men hem få vi gå hela vägen. Jonas har kanske redan börjat speja efter oss.»
Maria steg tyst upp, tog på sig huvan och svepte en schal omkring sig. Love makade samman den slocknade glöden i spiseln. Med armen om hennes skuldror gick Almqvist ut i den doftande våraftonen.
Under hans brednäbbade, tunga skor brast vägens frusna fuktighet sönder med klangen av skört glas.
De gingo snabbt, och han talade hela tiden till henne, men hon hade ändå en förnimmelse av att han ej talade till henne personligen.
Under schalen bar hon ett paket. Oförmärkt hade hon tagit några blad ur bruna skåpet. Hon visste ej, vad som kom åt henne, men det föll henne in, att hon skulle läsa högt för dem där borta något av vad Love skrivit. Själv hade hon läst det så många gånger i smyg.
Nu skulle de få höra — och Love skulle få veta —
