184
Blomman stod i hjärtats hem,
hon hade ej färg ännu,
men av Herren Gud dock
hon hade namnet Törnros.
Rosens törnen såra hjärtat.
Då rinner blod därur!
Hjärtat frågar Herren:
Vi gav du den rosen åt mig?
Herren himmelskt svarar:
Blodet utur ditt hjärta
färgar din ros åt dig
du och ditt hjärtas ros
då liknar i fägring mig!»
Jonas Wærns manliga ansikte lyste. »Sjunger du också, Love!» utbrast han tjusad av tonernas makt.
Almqvist hade helt lugnt satt sig och började tälja på en ny räfspinne.
»I mitt inre har jag alltid förnummit underbara ljud, och någon gång söka de sig utbrott i en naturmelodi», log han.
Sara Christina steg tyst upp och gick fram till brasan för att vända äpplena.
Med glänsande ögon vände hon sig mot Almqvist.
»Det är för att vår levnadsblomma skall bli så mycket vackrare och färgrikare, som Gud låter taggarna sticka i vårt hjärta, så att det blöder, menar du ej så», frågade hon.
Han såg upp. »Törnroslivet» — började han.
Men Maria drog nu sakta fram den prasslande pappersrullen från dess gömsle under bröstschalen. Nu skulle hon.
Hon makade sig närmare elden och böjde sig djupt ned över arken. Hennes hjärta bultade likt hamma-
