196
Vår »andlige tornväktare med den fjärrsynta blicken», så har Almqvist blivit kallad. Kanske vill någon däremot protestera. Men — »var människa är en intagande varelse på skådebanan, emedan hon aldrig är misstagen. Hon kan vara olycklig för egen del, otäck, finna sig misslyckad i sina utsikter och planer, men hon är aldrig misslyckad som aktör eller aktris på den stora scenen, ty den store regissören misstager sig aldrig varken på tid, rum eller sätt, var han placerar ens de minsta av sina verk», säger hans Richard Furumo någonstädes, och kunna icke dessa djupa tröstefulla ord tillämpas på skalden själv?
Ty vilka stora härliga tankar i religiöst, etiskt, socialt och politiskt hänseende har icke den mannen, som levde liksom mer än hundrade år före sin tid, skänkt oss i de där bladen, som en gång ark efter ark hopade sig i bruna skåpet på Grafsund och som sedermera samlades och växte ut till — Törnrosens bok!
Almqvists stuga å Grafsund finnes icke mer. Av dess timmer har i stället ett annat hus ett stycke därifrån uppförts. Men där den stått under de skuggande träden på den högt belägna älvstranden står nu en minnessten med inskriptionen:
»Här bodde Skalden
C. J. L. Almqvist
Under namn af Danne-
mannen Love Carlson
Åren 1824—1826
Stenen restes af
E. Breien.»
