210
kommelse med allmogen om kohlningarna, och att Bergens hafda Dessein at bygga i Finseruds Forssen, så mycket mindre kan wara honom hinderlig, som han igenom kiöp med Hörstedts enka, hustru Greta Enhörning, numera förwärfwat sig rättighet till thet af Bergen åberopade Byggningsstället i Finserud.
Hwad tackjern angår för then intenderade Manufactur inrättningen; så har Uggla wid undersökningen sig yttradt, thet han wäl förmodade, at kunna uphandla thet så kallade Oxjernet, som allmogen får i Bergslagen i betalning för Oxar, hwilket eljes plägar öfwerföras till Norrige men som Manufactur werket thermed i framtiden ej torde kunna bestå, så har han sökt, utur Carlskoga och Philipstads Bergslagar åhrligen få uphandla 600:de Skeppund Tackjern, och till Stålgiörningen wore hans tanke, at förese sig med stångjern från närmast belägna hamrar.
Endteligen har Uggla igienom en till Kongl. Collegium ingifwen skrift angifwit sig hafwa twå Intressenter uti thenna thess påsyftade inrättning, nembl. thes Broder, ädel och wählbördig Carl Ulric Uggla och Rådmannen i Åmohl wälb:de Anders Ammelberg till en fjerdedel hwarthera, hwilket han begiärt måtte i Privilegio som han förwäntar blifwa infördt.
Thetta med thet mera, som Acta, Ransaknings Protocollet och Notarien Benzelstiernas betänkande innehålla, har Kongl. Collegium sig uti behörigt öfwerwägande komma låtit. Och allthenstund thet befinnes, Uggla eger tienlig ström och byggningsplats på skattefrälsehemmanet Säteruds egor till inrättningens af thet sökta Manufactur werket, utan någons förfång igienom upp- eller afdämning, jemte tillräckelig tillgång på kiöpekohl uti nästgräntsande Eda, Ny, Kiöhla och Jernskogs Socknar, kunnandes hwarken Fändricken Loffmans inkast i anseende till et föregifwet malmstreck, samt Ränte Innehafwarens förmenta bättre rätt,
