sågrättigheter — och detta så mycket mera som vi erinra oss Herr Larssons eget yttrande till Syne-Rätten några år tillbaka gentemot Jägmästaren Lagerlöf, då hans ord föllo sålunda: ‘Syne-Rätten inser troligen den våda som för denna ort skulle uppkomma genom ett sådant intenderadt och mot 1782 års kungl. bref aldeles stridande monopolium för några få sågegare.»
Så mycket mera nu som det icke ens är frågan om några få utan om blott en enda, hoppas vi att dessa tvenne år intet kunnat förändra Herr Fältkamrerarens enligt rättvisa och — kännedom avgivna yttrande, ehuru det egna intresset visserligen synes vilja gifva stöd deråt, utan tro vi fast heldre det alltid åtfölja en ren och orubblig caracter, att ej af hvad orsak som helst, ännu mindre af egennytta frångå hvad man tänkt och en gång velat göra för det allmänna bästa.
Jordegare i norra Emterud.
Jordegare i södra Emterud.
På Vestgårdens och Morast vägnar:
Per Hansson i Ås.
På 64 bönders och åbors vägnar:
Anders Nilsson.»
Han upprepade långsamt sista meningen: »tro vi fast
heldre det alltid åtfölja en ren och orubblig karaktär
att ej af hvad orsak sont helst, ännu mindre af
egennytta frångå vad man tänkt och en gång velat göra
för det allmänna bästa…»
O dessa klarseende bönder! Visserligen hade han trots deras protester vunnit sina begärda utökade sågrättigheter, men vad skulle de nu säga om — om — men det måste gå —.
Han reste sig häftigt upp och började gå fram och tillbaka på golvet. »Det måste gå… Kommer jag bara
16 Adolfsfors
