SISTA AKTEN
En mörk novemberafton ett par år därefter satt den nyutnämnde professorn vid Helsingfors universitet i sitt komfortabla studierum, fördjupad i läsningen av en gammal indisk saga.
Ju längre han läste desto skarpare framträdde vecket mellan hans ögonbryn.
Han hade kommit till berättelsen om det av gud Brahma planterade stora fruktträdet.
Varje äpple, som trädet bar, inneslöt inom sitt rodnande hölje de båda livsbetingelserna: man och kvinna.
Förenade ända från fröet, mognade de under regn och solsken samman till en den härligaste frukt.
Men så kom skördetiden.
Och då föll det gud Brahma in att skämta.
Han skar itu varje äpple och blandade halvorna om varann.
»Den som nu kan hitta sin rätta halva igen» — skrattade han — »får mitt hederspris och därtill livets högsta goda och sällhet!»
Och så blev det ett letande och jämkande och skarvande och lappande — men orätta halvor fingo ändå de flesta.
Och hade icke den fullödiga sällheten försvunnit på samma gång som helheten…
Det knackade på dörren. Jungfrun kom in med ett brev. Han såg genast att det bar Åmots poststämpel och skyndade sig darrande att öppna det.
