Sida:Adolfsfors 1920.djvu/347

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

342

I skakande gråt sjönk hon ned och blev liggande med huvudet mot armarna på balkongräcket.

»Den som vore gammal, riktigt gammal», kved hon, »det är så svårt att vara ung och behöva börja… från slutet. Då det börjar för andra är allt slut för mig… slut!»

Men enstämmigt förklarade sedan flere midsommarfirare, att de den natten sett »vita frun» på balkongen och sådant bådade icke gott för Adolfsfors!