34
Folket reste sig och började strömma ut från kyrkan.
Trots den kalla vinterdagen flockade man sig samman, dryftande dessa nya tidender.
»Vad synes dig, Per Simonsson», sporde unge Bryntesson ivrigt.
Per Simonsson var en ganska klok karl, som man gärna sporde till råds i socknen.
»Det blåser nya vindar — söderifrån», sade han betänksamt, »men rörelse är liv och liv är rörelse.
Di som sitter trångt på gårdarna behöver kanske int skicka sönerna så långt bort nu, om här blir annat att göra.»
»Man vet vad man har, men int vad man får», inföll gamle Bryntesson.
»Ugglan lär dock vara en rejäl och hedersam karl», sade den unge.
»Ja, det säges så, men han kan få efterföljare, som ej bli så goda att tas med», menade fadern.
»Ja vi få också tänka på våra efterkommande», sade Per Simonsson. »Vi ska tala med prosten, han skall förresten själv skriva och av- eller tillstyrka det nya förslaget — och så få vi rådas vid ned Eda och Jernskogs byamän, innan vi göra vår inlaga. Det brådskar ju inte så en kan tänka och vända på saken.»
»Bäst så, bäst så», sade den gamle. Grundande på den stora nyheten gick var och en till sin stuga.
Inne i skogen föll skymningen på, och bakom Hugnfjället gick solen ned.
Det »brådskade» icke. Den tiden fick man öva sig
i tålamod, innan ens planer kunde, få gå i
verkställighet.
Först sedan många skrivelser[1] utväxlats med höga vederbörande, och såväl protester mot anläggningen
- ↑ Se bihang sid. 197—205
