FESTEN
Mjuka regnmoln började i den ljumma sommarkvällen torna upp sig över de blå bergen.
Borta vid Hugnfjället skimrade de violetta, och sjön såg underligt svart och blank ut i skymningen.
På Adolfsfors herregård uppe på krönet stodo alla fönstren vidöppna. Kröningsmarschen ur »Profeten» spelades om och om igen. Tydligen var det någon som övade.
Från flygelbyggnaden hördes skratt och prat.
Mitt ibland nyfällda ungbjörkar, som ställts in där, och hopar av lingonris, som säckvis tömts ur på golvet, höll ungdomen till. Man hade brått med att få kransar och buketter och långa guirlander, som ormade sig utåt golvet, färdiga till den dubbla högtiden — mors namnsdag och syskonens hemkomst från utlandet.
Det ville också något till, om man skulle få det gröna att räcka runt om hela stora matsalen, och därtill skulle också portalen och trappuppgången klädas. Äreporten vid grinden var lyckligtvis färdig och uppsatt.
»Vet farbror», sade syster Anna till en gammal högrest militär — fars och mors ungdomsvän, som kommit på besök — »mamma blev nog ganska förvånad, då hon på Margarethadagens morgon kom ut till kaffebordet, och vi alls inte klätt som vanligt utan bara hade blommor på bordet. Hon hade ingen aning om,
