att syskonen då voro på väg hem, fastän de se'n inte kunde hinna fram förrän några dagar efteråt till Kristinadagen, hennes andra namnsdag. Fördenskull måste vi ju uppskjuta hela härligheten för att kunna slå två flugor i en smäll, som man säger.
Men nu blir det ju inte en sådan överraskning, som vi tänkte, då pappa gått och talat om det för henne», tillade hon en smula misslynt.
»Det ska ni inte vara ledsna för, kära barn», sade den gamle och såg leende på de ivriga unga ansiktena, »pappa förstod bara, att för mamma var det så mycket roligare att få den stora glädjen i så att säga små doser. Nu har hon ju haft tid på sig att riktigt ställa i ordning deras rum, och där har hon ju också hållit till dagarna i ände. Ni ha ju på det sättet också fått vara riktigt i fred med edra surpriser.»
»Ja, det förstås, lilla mor vet nog sin skyldighet att varken se eller höra i dessa dagar!»
»Har farbror sett Georgs mästerverk», inföll den minsta i samlingen, under det hon drog översten med sig mot sitt hörn.
»Ingen människa kan då tro, att det här bara är en vanlig papplåda ifrån början.
Ser farbror, först skar han ut bokstäverna — det är visst munkstil», hon såg frågande upp emot gymnasisten — fabrikanten — »och så satte han rött silkespapper bakom, och se'n klädde han över hela lådan och fyllde den med de här blommande hängväxterna. I kväll ska' vi sätta ljus i den och hissa upp den över portalen — och då, när syskonen kommer, lysen välkomna hem! emot dem på långt långt håll!»
Den lilla flickan hoppade upp i luften så håret stod rätt ut.
»Jag längtar ihjäl mig, hur ska' jag kunna stå ut till kvällen», utropade hon.
»Jo, jo, mycket tål man förr'n man förgås, liten…
