Hoppa till innehållet

Sida:Adolfsfors 1920.djvu/49

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

44

vare sig om drömmar eller troll, nej inte förr än han blev fri de där onda ögonen. Tänk om söta far på nytt råkat ut för något trolltyg!

Leonard Magnus gick i tunga tankar. Visserligen hade hans djärvaste drömmar blivit verklighet. I de rödmålade byggnaderna gick arbetet med dånande fart, och i den förr så tysta trakten hade kommit ett förunderligt liv. Inifrån skogarna kommo bönderna körande med kol, och på den stora landsvägen gingo de dagliga fororna järn för att sedan sjöledes fraktas vidare.

Husbondens kärlek till arbetet hade smittat hans arbetare.

Där de stodo vid härden, milan, plogen eller spaden, visste de, att nu gällde det att ta karlatag, att vikt låg uppå att just det arbetet blev ordentligt utfört. Husbonden grälade aldrig, men talade till dem, förklarade saker och ting och litade så på var och en, att ingen kom sig för att ens vilja bedraga honom.

Själv värmlänning, förstod han också skämt och glam, och glädjen trivdes gott vid sidan av arbetet.

Ugglan var älskad, och han visste det. Det hade också än mer spänt hans krafter till nya ansträngningar.

Bruket växte.

Privilegier utfärdades på såg och kvarn. Arbetets pulsslag ljödo allt starkare, skogarna vimlade av människor, som sjöngo och arbetade.

Men till allt detta växande, brusande liv med sina krav på nybyggnader, ombyggningar, utvidgningar, förbättrade redskap etc., fordrades det pengar och mycket pengar. Var skulle han nu ta dem ifrån?

Hans lilla arv och ägo hade försvunnit som intet. Och nu denna jobspost! Abraham Grill i Göteborg död! Vännen, som hittills så redeligen stått honom bi — borta.

Vart skulle han nu vända sig för att få nödigt driftkapital, i så svåra gäld som han redan förut var? —