UNDER MELLANTIDEN
»Nå Lennart, nu måste du berätta mig, vad som hänt på Adolfsfors, sedan jag for härifrån en gång i tiden», sade fru Maja en kväll, där hon satt och stickade på en strumpa, behagligt installerad i den stora hörnsoftan i sonens arbetsrum.
Han hade just slutat sina skrivgöromål och vände sig om för att få en förtrolig pratstund med kära mor.
»Ja, vad skall det vara om? Vill kära mor höra om ägorna här eller om folket eller bruket eller…»
»Det ena först, det andra sen. Var det inte en häradshövding, som köpte stället av din morfar?»
»Jo häradshövding Nils Collin, då nygift med fröken Juliana von Utfall. Första året de bodde här, föddes vid jultiden deras lilla gosse. Och det rådde fröjd och gamman. Ett storartat dopkalas gick av stapeln.
Prosten Eric Noreen döpte och stod själv jämte en av döttrarna fadder till gossen. Bland andra som visades samma ära, voro också kungl. sekter Josua Quensel och fröken Anna Lisa Wennerstierna, som året därpå också ingingo ett äkta förbund här hos sina vänner på Adolfsfors.»
»Föräldrafröjden blev visst inte så långvarig?»
»Nej, den lille tynade bort och dog. Och modern, som var en liten fin och vek varelse, höll på att gå samma väg. Collin måste enligt doktorns order for-
