fick han först plats på Ynäs bruk och kom sedan till brukspatron Groth på Forsbacka.
Och sedan han väl funnit sitt rätta arbetsfält, gick det raskt framåt för honom, rikt begåvad, arbetsam och ordentlig, som han var.»
»Till sagan hör väl också att brukspatronen hade en glad och fager dotter?»
»Sakta i backarna», skrattade Lennart Wærn, »dottern fick han inte, förrän han i kompanjonskap med commerserådet Arfwidsson köpt både Elgå och Adolfsfors bruk.
Då commerserådet dog, blev han ensam ägare till de båda bruken, vilken areal han tillökade med inköpet av Skillingsfors.
Den egendomen fick han dock otroligt billigt. För 33 riksdaler och 16 skilling specie — samt en tunna salt köpte han den av de 12 ägande bönderna.
Av alla människor var han emellertid synnerligen avhållen för sitt ärliga, hurtiga och glada väsen.
Äktenskapet var också särdeles lyckligt och välsignat med sex barn. Men egendomligt nog dogo de båda makarna jämförelsevis unga samma år. Hon låg här på bår om våren, då hon fyllt sina 36 år, och han följde henne efter — 43-årig — då de första höstlöven började falla. En vanvårdad fistel lade den starke mannen i graven.»
»Vad det är underligt», inföll fru Maja begrundande, »att dessa samma rum varit skådeplatsen för och vittne till allt, vad livet rymmer av både glädje och sorg, smått och stort. —
Hur många trådar behövs det ej för att få den färdig, livets brokiga väv — och så undra vi på, då skottspolen går och kastar oss hit och dit! —
Var det av sonen du köpte Adolisfors? Var han lika driftig som fadern?»
»Jean Hindrich var bara unga karlen, men gott gry var det i honom. 1793 skaffade han Adolfsfors bruks-
