Sida:Adolfsfors 1920.djvu/85

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

80

de ej gå ned, utan du med heder kunna fortsätta ditt och dina fäders verk!»

Ett klingande skratt ljöd därutantör och ett ljust, lyckligt leende for i detsamma över Lennarts drag. Man hörde Cillas glada röst:

»Var så god och stig in, herr överinspektor, vi ha dem här inne!»

En liten välvårdad man med stora, klara, bruna ögon stiger in och bockar sig för fru Maja.

Fru Cilla presenterar: Övertullinspektor Noreen — min svärmor.

»Charmée de faire votre connaissance», säger fru Maja vänligt, »genom ert verk känner jag eder redan.»

»Min mor menar minnesvården, du huggit och rest nere i trädgården», förklarade Lennart, då han såg vännens förvåning.

»Ah, c'est trop d'honneur, madame! Då namnet Uggla så ristats in i människohjärtan, var det väl det minsta jag kunde göra att rista in det i stenen till åminnelse för kommande släkten av Adolfsfors grundläggare, han som byggde upp bruket till ‘Guds ära och medmänniskors båtnad.‘ Då jag gjorde det, visste jag ju ej heller, att hans släkt här skulle fortsätta hans verk!»

»Desto större skäl ha vi att tacka herr överinspektoren! Och om ni visste, hur jag kände det, då jag kom ner i trädgården och helt oväntat fick se fars namn lysa emot mig från minnesvården, skulle det vara er belöning nog.

Det var som om det förflutna ännu en gång öppnat sin famn emot mig och givit mig tillbaka fadersömhet och modersomsorg, hela tryggheten och ljuvheten i ett älskat barndomshem.»

»Excusez, madame, men jag tror inte att något,