När och huru begynte Mazepas hemliga förbindelser med svenskarna eller, rättare sagt, med de svenskvänliga polackerna? En viss tidpunkt kan näppeligen fixeras, men alla sannolikheter tala för att polackerna mycket tidigt under krigets lopp riktade sina blickar och förhoppningar på den mäktige och inflytelserike hetmanen av Lillryssland. Den ryske arkivforskaren N. N. Bantysj-Kamenskij uppgiver i sin översikt av Rysslands utrikes förbindelser, att ett den 25 september 1705 av greve Piper skrivet brev till Stanislaw Leszczinski (detta brev uppsnappades på vägen av ryssarna) innehöll en uppmaning att på alla sätt övertala och förmå hetman Ivan Mazepa att övergå på svenska sidan. Den ena kroken efter den andra utlades – däribland Wolskis misslyckade försåt – och den, som samlade intrigernas trådar i sin hand, var den polska fustinnan Dolska, med vilken vi redan flyktigt gjort bekantskap i galleriet av Mazepas älskarinnor. Hon var ju »den lilla duvan», som förärade gamle Mazepa den där kostbara sängen och ett helt musikkapell! Mazepa, som själv lagt ut så många giller för kvinnor, fastnade slutligen i det fina nät av frestelser och intriger, som en kvinna spann till hans fördärv.
Anna Chodorowska, dotter till en starosta i Winnitsa Krzysztow Chodorowski, hade redan varit gift två gånger, första gången med Konstantin Wiszniowiecki, wojewoda av Belz, och andra gången med Jan Sobieskis gunstling, kronmarskalken furst Jan Karol Dolski, som dog 1695. I det första äktenskapet hade hon sönerna Janusz och Michail Wiszniowiecki och var befryndad med Stanislaw Leszczinski. I det svenska riksarkivet bevaras hennes brev av den 7 sept. 1704, vari hon på latin tackar Karl XII för Leszczinskis kungliga upphöjelse. Hennes namnteckning är återgiven i Svenska autografsällskapets tidskrift (1888), som ock återger en facsimile av Mazepa, daterad den 25⁄16 augusti 1704. Hon torde vid detta laget ha varit
