112
systerson, fältmarskalken Vojnarovskij, på kungens vänstra sida, mitt emot Mazepa. Middagen varade knappast en timme. Kungen sade ej ett enda ord, fastän det blev ett lätt sorl vid bordet några gånger. Där funnos många svenska överhetspersoner, som voro nyfikna att se Mazepa. Efter middagen lät kungen hämta till sig Mazepas standar, som intresserade honom. Mazepa gick till sina trupper i grannskapet, och där samlades mycket svenskar. Men ehuru han med knapp nöd och stor fara hade rymt från moskoviterna, var det tydligt, att denne sluge räv ej lätt skulle låta fånga sig i snaran.»
I Robert Petrés dagbok (Quennerstedt: Karolinska krigares dagböcker, I) står antecknat den 23 oktober 1708: »Om affton ankom Saporowiska Fälltherrn Masseppa i ägen persohn till Hans Kungl. Maij:tt, hafwandes med sig en swite af några förnehma Ukrainska Cossaker och bad om nåd hoos Hans Kungl. Maij:tt, att han wille förskona de Ukrainska jnnewånarena och intet utgiuta sin wrede öfwer dem, så wehl som honom sielf, för det de till den dagen warit wåra fiender, hwilken ock effter erhollen audientz och nåd samma affton reste härifrån byn Camin med hela sin suite.»
Och då Vojnarovskij under sin fängelsetid i Petersburg (omkring 1720) avprässades bekännelser om Mazepas synder, yttrade han om detta möte: »Morbror åkte i karet. Framför, bakom och på vardera sidan redo fyra svenska kavallerister, och på sidorna voro trupper uppställda till parad. Den svenske kungen mottog morbror och dem, som voro med morbror, mycket vänligt ....»
* *
*
Tärningen var kastad. Karl XII och Mazepa, de båda
ytterligheterna, hade funnit varandra och skulle ej skiljas
förrän den gamle giktbrutne hetmanen efter nära ett års
