126
han dock – åtminstone skenbart – in på denna punkt. Då Apostol dröjde med svaret, skickade Mazepa först sin barberare, som tjänade hos Vojnarovskij, och sedan överste Galagan med liknande förslag. Härigenom tycktes tsaren övertygad om Mazepas ångerfullhet och lät Golovkin den 22 dec. skriva ett jakande, nådigt svar.
Men det vart intet av hela saken, om den äljes varit allvarligt menad. Apostol och Galagan stannade kvar i det ryska lägret, där den senare användes såsom spion och tolk. Och Apostol yppade hemligheten, att Mazepa visat honom ett brev av Leszczinski, enligt vilket Ukraina skulle förenas med Polen på samma villkor som Litauen, och Leszczinski skulle med Mazepa och en svensk truppstyrka under befäl av överste E. D. v. Krassow stanna i Lillryssland, under det att Karl själv skulle tåga mot Moskva.
Detta nya förräderi av Mazepa begagnade Peter till en ny kungörelse åt lillryssarna av den 3 febr. 1709 från Sumy: »Vi hava visat er, att den gudlöse har lockat svenskarna till Ukraina för att åter bringa landet i polsk träldom och tvinga Guds kyrkor in i unionen (med påvedömet), ehuru han i sina paskiller svurit, att han gjorde detta till förmån för det lillryska folket, som skulle bliva fullkomligt oavhängigt både av oss och av Polen. Men nu har hans skändliga lögnaktighet avslöjats. Han kallar sig Leszczinskis trogne undersåte och Ukraina dennes arvedel. Av högt uppsatta personer har det sagts oss, att han av Leszczinski redan fått ett vojevodskap i Polen och titeln furste av Severien. Men av vilken gudlös elakhet mot det lillryska folket av både andligt och världsligt stånd förrädaren är genompyrd, framgår av följande: En spion, som tagits tillfånga, yppade vid förhöret, att han var skickad av Mazepa med brev till biskopen av Tjernigov och några andra. Men under tortyren bekände han, att han med flit hade blivit sänd av Mazepa till Gluchov och fått löfte om pängar mot
