158
det kungliga bordssilvret och en karet fraktades över, med framhjulen på en båt och bakhjulen på en annan. Enligt samma källa lät Karl XII bränna kyrkan och vad som ännu återstod av byggnader i Perevolotjna för att skaffa material till en flotte.
Krmann, som beräknade, att två tusen svenskar och lika många kosacker vadade över floden, fick bevittna sorgliga scener, då de flyende i villervallan sökte rädda sig i båtarna. En kvinna från Siebenbürgen med ett dibarn visade en påse med 2,000 dukater, som hon lovade att ge, om hon fick följa med, och enligt Krmanns påstående stoppade befälhavaren över de kungliga båtarna ej få slantar i sin ficka därför att han lät några köpmän slippa över bland soldaterna.
Om själva flykten över den vilda steppen, Dikie pola, skriver Krmann, som med konungens tillstånd fick sin plats bland soldaterna för att vara i större säkerhet: »Med fasa sågo vi allt öde och utan varje spår av odling, och vi fruktade de vilda näjderna på dessa ödsliga vägar. Många svenskar måste gå till fots hela vägen. Kungen satt i en bärvagn, Mazepa åkte i en karet, lastad med pängar.»
Så gick den bedrövliga färden över Sjvedinovka, Resjetilovka, Poltavka, Peski och Fedorovka till Bug, dit man anlände den 7 juli. Här skiljde sig en del av zaporogerna från svenskarna. Många svenskar somnade av trötthet från sina hästar, som gingo att söka bete, så att de blevo kvar på steppen, till rov för vilda djur. För överfarten över Bug fordrade paschan i Otjakov av Poniatowski två dukater för varje man, ehuru Mazepa försäkrat, att »det var min gamle vän, som skulle göra allt för mig». Då pasjan ändå gjorde svårigheter, togo svenskarna båtar med våld, ty de visste att Volkonskij förföljde dem, ehuru han lyckligtvis kommit på villospår. Men inemot 800 svenskar kommo ej över till den andra stranden: en del drunknade, en del omkom på steppen och en del togs till fånga.