172
svenskarnas räkning låna detta belopp mot en växel på Hamburg. Mazepa hade efter vanligheten slingrat sig undan med att han själv ej hade pangar efter plundringen av Baturin, men att han skulle bedja starsjinan utanordna detta belopp, och generalmajor Lagercrona fick också 60,000 thaler i Budistje. Och Orlik anmärkte med rätta i en av sina inlagor till svenska regeringen, att om det hade rört sig om Mazepas privata medel, hade han ju icke behövt inhämta det kosackiska krigskansliets samtycke till denna pänningaffär.
Kort efter Karl XII:s avresa från Bender dog därstädes kosacköversten Bystritskij, vilken omedelbart före kalabaliken[1] sände konungen en latinsk anklagelseskrift, varav Orlik fick en (i R. A. förvarad) kopia, som Bystritskijs son lämnade honom. Med ett utdrag ur denna skrift taga vi avsked av Mazepa, sådan han ter sig i den historiska forskningens ljus.
»Högt lysande Konung och nådige herre.
»Icke genom någon annans förvållande har jag förlorat min fromma hustru, mina barn och min förmögenhet än genom den saligt avsomnade fältherren Mazepa, därför att jag icke förrådde honom, då jag två gånger skickades med brev till ers majestät och fortsatte min tjänst hos honom under loppet av fyrtio år. Men nu har den högädle herr Vojnarovskij glömt detta och gäckar mig blott med löften, änskönt min hustru var befryndad med honom, ty
- ↑ Här må anföras en episod ur den förträffliga tidskriften »Kievskaja Starina» (1896) om Karl XII:s värja, som förvaras i Moskvas rustkammare. Då kungen skulle föras till Demurtasj vid Adrianopel, vägrade han att taga emot sin värja, och då man två gånger räckte den åt honom i vagnen, kastade han ut den. Den tillföll då seraskiren Izmail-pasja, som kort därpå förflyttades till Otjakov och med sitt huvud fick plikta för kalabaliken den 1 febr. 1713. Denne skänkte värjan åt general Tutjkov, guvernören i Izmail.
