generaladjutanterna Grigorij Hertsik och Fedor Mirovitj, asaulen Ivan Hertsik, »generalauditören» Fedor Tretiak, standarbäraren Aftaman Hertsik, »bulavniken» Fedor Nachimovskij samt en ortodox präst vid namn Parfenij, vilka under vistelsen i Stockholm åtnjöto ett årligt underhåll, växlande från 672 daler silvermynt till 200. Dessutom fanns det icke så få lillryska krigsfångar, tjänare och f. d. soldater, som från Ukraina hade blivit vinddrivna till det avlägsna landet på andra sidan om det baltiska havet. Och alla gjorde de anspråk på eller tiggde större eller mindre smulor av de två och en halv miljoner riksdaler courant (=20 milj. kronor i nutida mynt!), som Karl XII och hans lättsinnige finansielle medhjälpare Grotthus upplånat i Turkiet.
Den märkligaste av dessa exotiska gäster var obestridligt Filip Orlik. Han härstammade från en tjechisk släkt, som under hussitkrigen utvandrat från Böhmen till Polen och Litauen, och en av hans förfäder, Stanislaw Orlik de Lasiska (d. 1559) ligger begraven i dominikanernas Trefaldighetskyrka i Krakau. Filip föddes år 1672, studerade hos jesuiterna i Vilna, Mohilev och Kiev, kom 1698 i kosackisk kanslitjänst, gifte sig med Anna Hertsik och blev »generalskrivare» (sekreterare eller kanslär) hos Mazepa, med vilken hans öden oupplösligt förknippades. Man vet ock, att han var med vid Jan Obidovskijs bröllop med Kotjubejs dotter Anna, ty han uppvaktade då brudgummen, Mazepas systerson, med en »panegyrik» eller bröllopskväde.
Då Orlik efter Mazepa hade blivit vald till hetman (1710), kom han naturligtvis i en mycket vansklig belägenhet, som både finansiellt och politiskt förvärrades, sedan Karl XII lämnat Bender för alltid. Hans latinska skrivelser till den höge protektorn intyga också icke blott hans oförställda beundran för Karl XII:s hjältemod och hans personliga hängivenhet för den man, i vilken han allt fortfarande såg sitt eget och hela Ukrainas enda stöd, utan ock hans förtvivlan över den svåra ställningen. Här må vara nog att
