176
anföra början på ett av hans memorial till den svenske kungen, skrivet på hans vanliga siratliga, nästan poetiska latinska språk:
»Enär det ser ut som den Ottomanska Porten vore betänkt på att åter gripa till vapen mot moskoviterna, måste vi frukta, att vi i detta förvirrade sakläge störtas från det moskovitiska förtryckets Scylla till det turkiska förtryckets ännu farligare och fördärvligare Charybdis. På det att detta måtte undvikas, bedja vi ödmjukligen, att hans kungliga Majestät, vår nådigaste herre och beskyddare, måtte bispringa vårt mellan Scylla och Charybdis skeppsbrutna folk och på de sätt och med de medel, som honom täckes, i denna storm föra vårt fosterland till det goda hoppets udde.»
Från Wien kom Orlik med sina landsmän 1715 till Stralsund, varifrån han redan skickade brev till Stockholm med begäran om pänningunderstöd, och själv anlände han på nyåret 1716 till Ystad. Såsom första hemvist anvisades dem Kristianstad, och Hertsik fick sitt tillfälliga uppehälle genom något arbete i Karlskrona. Orliks familj kvarstannade i Kristianstad och led där mycken nöd. I ett brev till drottning Ulrika Eleonora 1719 beklagade han sig över att hans hustru och sju barn i två månader saknat alla medel, knappt hade en bit bröd till sitt uppehälle och nödgades taga varor på kredit, så länge sådan beviljades. Då han själv fortsatte resan till Stockholm, måste han i Kristianstad »till sin evärdeliga skam och nesa» hos köpmannen Conrad Kampf pantsätta sina två »fältherrespiror», sin kungliga fana och »det feltherretecken, hvilket gemenligen kallas Bunsiuck» (buntjuk, standaret med hästsvans) för att få de 200 riksdaler, som resan till Stockholm krävde. I Kristianstad satte han sig i skuld för inalles 4386 riksdaler. Och i Stockholm måste han pantsätta sina sista klenoder, en diamantring och ett guldkors, för 60 thaler och gjorde
