6
Men detta samförstånd var endast skenbart och nödtvunget, ty de båda folken voro till sin natur varandra fullkomligt olika. För båda hägrade visserligen ett mer eller mindre regeringslöst frihetsideal; men under det att lillryssarnas politiska mål var ett demokratiskt, kommunistiskt färgat samfund, bildade det polska adelssamhället med kunglig etikett (Rzeczpospolita, Res publica) ett högaristokratiskt fåmannavälde. Den religiösa unionen hade endast till följd, att jesuiterna innästlade sig i Dnjeper-landet för att med våld och list göra katolsk propaganda, och den politiska unionen inskränkte i själva verket lillryssarnas fri- och rättigheter genom att göra dem beroende av den hetman, som polska kronan stadfästade, och av de polska tjänste- och adelsmän, som förtryckte lantbefolkningen dels direkt genom skattebördor, dels indirekt genom judiska arrendatorer. Bönderna måste erlägga en mängd avgifter under allehanda förevändningar: för fiskafänge och bete, för plöjning och malning, vid giftermål och barndop m. m. Det är också från dessa tider som den latinska smädedikten förskriver sig:
»Clarum regnum Polonorum
Est coelum Nobilitorum,
Paradisus Judeorum
Et infernus rusticorum.»
(»Polackernas lysande kungadöme är ett himmelrike för adelsmännen, ett paradis för judarna och ett helvete för bönderna.»)
Det politiska missnöjet fick ökad näring genom nya stadganden, t. ex. förbud mot försäljning av salpeter och krut åt kosackerna samt förordningen att alla kosacker, som icke voro »registrerade», d. v. s. officiellt inskrivna i rullorna och av polska staten besåldade krigare, skulle bliva jordbrukande trälar under de stora godsägarna.
