210
lejonet med rävens slughet har blivit en beskedlig getabock med ett svärmiskt, nästan lidande ansiktsuttryck.
(Fotografi efter ett träsnitt i polska tidskriften »Atheneum» 1842.)
En säregen ställning intager den kopia av ett okänt original, som finnes på furst Sanguszkos slott Podhorce i nordöstra Galizien. Detta slott, som på 1600-talet tillhörde släkten Koniecpolski och sedan kom i familjen Rzewuskis ägo, inrymmer mycket av historiskt intresse, däribland flera målningar av bataljer, vari svenskarna deltagit (vid Klissow och Piotrków).
Denna oljemålning, varav prof. Quennerstedt i Lund har en god kopia, utmärker sig ej i konstnärligt avseende, men erbjuder stort intresse, därför att den, i strid mot alla andra framställningar, söker ge en individuell, om ock för nutida ögon en smula karrikerad bild av den åldrige hetmanen. Denne nästan ömklige gubbe med de stora ögonen och den fårade pannan ger i själva verket, vid sidan av Norblins huvud, som lägger huvudvikten på den diplomatiska slugheten och kraftfullheten, den bästa föreställningen om Mazepas karaktär, med starkt betonande av det sjukliga vankelmodet och fegheten. Och alldeles omöjligt vore väl icke, synes mig, att denne något narraktige, skröplige gubbe, som har svårt att hålla den tunga härskarspiran i sin kraftlösa hand, ändå vore identisk med den unge, blygsamme man, som på Kievs
