|
Han ej blott sin tro, men också härskarna förrådde. |
Och den ryska skönlitteratur, som började spira upp under Peter I:s regering och på folkligt sätt prisade den stora segern 1709, hade ej nog starka ord om den stackars Mazepa. I Rjazans seminariebibliotek förvaras en handskriven panegyrik, sannolikt författad av Stefan Javorskij och sjungen vid triumfbågen i Moskva, då tsaren kom dit efter Poltava-slaget. Däri liknades Mazepa vid den giftiga ormen, en ny Herodes och Kain, »den otacksamme Absalon gent emot Rysslands David, med socker på läpparna och galla i hjärtat». Guds tempel i Ryssland hade varit stall för det svenska lejonet och ulven Mazepa. – I februari 1710 trycktes ett allegoriskt skådespel »Guds förgörande av de högfärdiga förgörarna», fullt av politiska anspelningar. Avessalon [= Absalon, Mazepa], ridande på ett halt lejon, kämpar med Davids {= Peters) krigare, men besegras, fastnar under flykten med håret i ett träd och dödas av Joab. Det halta svenska lejonet flyr o. s. v. En örn införes med devisen: »Både halta och icke halta, både grymma och icke grymma tämjer jag» o. s. v.
Den nationalhjälte, som den lillryska folkfantasien sökte
sig under denna ödesdigra tid, fann den i Palej, ett av
Mazepas många offer. Denne Palej hade av zaporogerna
fått detta namn, som betyder: förbrännaren, men hette
egentligen Semen Filippovitj Hurko (Gurko) och var född i Borzna.
År 1688 föreslog han Mazepa, att Bialacerkiew och Fastov
skulle införlivas med zaporogrepubliken; men Mazepa
avböjde detta, enär dessa städer i högra Dnjeper-landet stodo
under polsk överhöghet. Palejs politik gick, likasom
Chmielnitskijs, ut på att rycka hela Ukraina från Polen och
förena trakterna på båda sidor av Dnjeper under Moskvas
