Sida:Alfred Jensen. Mazepa. 1909.djvu/51

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
37

»Polackerne i Danmark»), och däri nämnes Mazepa vid två tillfällen. Denne var då såsom kammarherre eller adjutant anställd vid det polska konungahuset sedan 1659 och tyckes ha tillvunnit sig sympati, att döma av Johan Kazimirs ord: »På grund av hans färdigheter kunna vi hoppas, att fosterlandet i sinom tid skall få gagn av honom». Vid det första tillfället, år 1661 (då Pasek var 31 år gammal), hade Mazepa, som då befann sig hos konungen i Grodno, beskyllt Pasek för förräderi, och denna anklagelse var icke ogrundad, ty Pasek hyste verkligen planer att övergå från Czarnieckis kungliga trupper till de konfedererades motparti; men då de erbjödo honom kanslärsposten, vägrade han att avlägga eden, och hela saken förföll. På Mazepas angivelse häktades han i Grodno. Han blev visserligen fri och fick till och med 500 dukater av kungen. Men Pasek hyste sedan dess groll till Mazepa, »den nyadlade kosacken», och lurade blott på lägligt tillfälle att få betala för gammal ost.

Ett sådant tillfälle erbjöd sig redan året därpå, då de båda hetlevrade herrarna träffades på kungliga slottet i Warschau. Vi återgiva här ordagrant Paseks dråpliga skildring av detta möte, enär den lämnar en intressant kulturbild från det dåtida hovlivet, kryddad med Paseks kärva och mustiga humor.

»Mazepa hade redan bett kungen om förlåtelse för det elaka spratt, han spelade mig i Grodno, och återvände till hovet. Vi gingo dagligen vid varandras sida, ty denna enda förnärmelse hade ej vållat mig skada, utan fastmer skaffat mig bröd och gott rykte, som till och med de konfedererade avundades mig och som andra lyckönskade mig till. Men jag hade ändå ett horn i sidan till honom, särskilt då jag var drucken, ty då pläga ju alla oförrätter stiga åt huvudet.»

»En gång gick jag genom ett rum, gränsande till det sista, där kungen befann sig. Jag fann honom där, men