Ljubetj, 190 verst från Kiev vid Dnjeper, står det s. k. Mazepa-berget (Mazepina gora) med traditionen av det slott, som Mazepa där byggde, och som tsaren år 1708 skänkte åt översten Pavel Polubotok, Sitt stadiga hemvist hade han i Baturin vid floden Sejm, grundat av Stefan Batory och efter 1669 anvisat som residens åt lillryska hetmaner; men därav finnas nu mera inga spår kvar efter den förstörelse, varmed tsaren hemsökte »förrädarens» huvudstad. I gott skick bevaras däremot det vid Desna vackert belägna, prydliga stenhus i Tjernigov, nu mera länsarkiv, som enligt traditionen skulle ha tillhört Mazepa. Och redan 1696 hade han fått Jampol (i Podolien) såsom arvegods.
Att Mazepa förvärvade sig en stor förmögenhet lider intet tvivel. Tsar Peters gunstlingar förstodo att förena de fosterländska intressena med de personligt materiella, och Mazepa var lika vinningslysten som de andra lillryska hetmanerna. Någon större frikostighet utövade han däremot icke, utom mot den ortodoxa kyrkan – förmodligen var han mån om att skaffa ur världen ryktena om hans polsk-katolska sympatier och »jesuitiska uppfostran». Han skänkte betydande summor till utvidgning och förskönande av Grottekyrkan (Lavra) i Kiev, vars gårdsmur av sten han bekostade 1698, och byggde Allhelgona-kyrkan där bredvid; han grundade två kloster: Kamenskij-Uspenskij vid Klinov och Domnitskij-Rozjdestvenskij nära Makosjin vid Desna och en kyrka i byn Digtiruvka, som ännu bär hans namn.
Mazepas underbara skicklighet att reda sig i varje dilemma – bland polska adelsmän, zaporoger och bojarer – röjer icke blott en stor diplomatisk förställningskonst, utan ock en ovanlig förmåga att med sin personlighet vinna sympatier. Och hans lysande karriär skulle näppeligen ha varit möjlig, om ej den yttre turen varit grundad på en ovanlig intelligens. Mazepas begåvning har ej heller förnekats på något håll. Men om han ändock icke blev någon
