54
plägade färdas fram, tills den karl kom, som vanligen tjänstgjorde som ablegat, och denne lämnade en biljett åt sin husbonde. Han tog brevet och läste, huru hon inviterade Mazepa till ett kärleksmöte och upplyste om att hans nåd rest bort etc. Falbowski återlämnade biljetten åt budbäraren och sade: Gå och bed honom om svar och säg, att nådig frun befallt honom skynda sig. Denne gjorde så, och Falbowski väntade tåligt, tills han kom med respons (svar), ty han hade två mil att löpa. Men snart var ärendet uträttat; han kom rusande tillbaka och lämnade sin husbonde en biljett, vari Mazepa deklarerade sin tjänstvillighet och lovade att genast infinna sig.»
»Efter en stund kom Mazepa ridande. De möttes. – Tjänare! – Tjänare! – Vart reser ni? – Mazepa svarade, att han ämnade sig åt ett visst håll. – Får jag lov att göra sällskap? – Mazepa ursäktade sig med att han hade bråttom: Ers nåd skall ju också resa åt sitt håll. ingalunda, svarade Falbowski och grep honom om strupen. Vad är det för biljett? – Mazepa kippade efter andan och sade, att han för första gången begav sig dit och att han aldrig hade varit där förr. Falbowski kallade nu på budbäraren: Hur många gånger har han varit där i min bortovaro, karl? Denne svarade: Så många gånger som det finns har på mitt huvud. Nu blev Mazepa tagen tillfånga, och de redo vidare. – Du får välja dödssätt! Mazepa bad, att man ej skulla döda honom, och erkände sig skyldig till allt. Falbowski blev ursinnig och beslöt att pina honom. Han klädde av honom naken, band honom vid hans egen häst utan sadel, med munnen vid svansen och huvudet bakåt, händerna fjättrade, fötterna fastbundna under hästbuken. Hästen, som av naturen var nog yster ända, skrämdes duktigt genom snärtar med knutpiskan, betslet lossades, och skott avlossades till och med ett par gånger över honom. Såsom rasande satte den tatariske springaren i väg hemåt, men vägen gick alltjämt genom
